Bokat datum

Nu är det bestämt!

Om två veckor så ska vi träffas hos min kompis och gå på krogen ihop. Skrev ett sms till Herr Nilsson i förrgår eftermiddag och meddelade att jag ev. tagit ledigt den 7 och 8 april. Han svarade inte. Senare på kvällen så skrev han ett sms att han skulle in till grannen och käka och dricka sprit. Men inte ett ord om mitt sms. Jag skrev några till små sms så han hade nåt att läsa när han kom hem. Han svarade inte på dom när han kom hem på natten. Han svarade inte alls. Jag hörde inte nåt från honom förens på eftermiddagen dagen efter. Då skrev han att han hade vaknat och så frågade han hur det var med mig. Inget om att vi ska ses.

Jag svarade inte honom då. Jag svarade honom när jag gick och lade mig på kvällen. Jag är inte en sån människa. Jag tycker att man ska svara på sms och sånt så fort man kan. Jag är inte heller någon som blir sur. Jag tycker att sånt tar energi som jag kan använda till annat. Men jag kan bli ledsen och besviken. Och det var jag. Jättebesviken. Det är han som har tjatat om att ses. Eller tjatat och tjatat. Det är han som undrat när det är dax, men han har inte tjatat. Hade han gjort det hade jag dragit mig ur för längesen. Och sen när jag fixat ledigt så kommenterar han det inte ens. Jag skrev så i ett sms senare på kvällen. Jag skrev också att jag funderade varför han inte svarade på mitt mail som jag skrivit på dejting-sidan. Han svarade att han inte varit ute på dejtingsidan på några dagar. Jag skrev att det faktiskt syns senast man var inloggad.

Det hela känns lite mysko på nåt vis. Så nu känns det bra att det ska bli dax att träffas. Så jag får veta hur han är. Om han är den där underbara mannen som han kan vara på nätet eller via sms. Är han inte det så kommer jag att lägga ner hela skiten.

Jag har varit ensam så länge så jag känner att jag behöver bli sedd. Jag behöver att någon tänker på mig. Jag behöver dom där rara orden. Jag behöver kärlek. Jag vet att om nåt inte klaffar så kommer jag att strunta i allt. Jag vet att jag klarar mig utan kärlek. Tyvärr så vet jag det. Jag måste få allt eller så får det bli inget. Någon som bara halvhjärtat ställer upp eller någon som ballar ur så fort han har roligare saker för sig klarar jag mig helt klart utan. Jag måste få vara prio nr 1. Ja, förutom barn och föräldrar och sånt men jag vill komma före mycket...