Gråter ofta

Jag tycker jag gråter hela tiden. Det är hårt som fan att inte hitta sin själsfrände. Det går ju upp och ner hela tiden. Ibland så gillar man läget och man gillar det jättemycket. Då är livet toppen och man älskar sitt singelliv. Det är skönt att slippa ta hänsyn till någon jämt. Det är skönt att göra precis som man vill. Man har stor plats i sängen. Ingen som klänger på en.

Men..det är tomt att inte behöva ta hänsyn till någon också. Det är tomt att man kan göra precis hur man vill när ingen frågar varför man gör vissa saker. Det är tomt i sängen också. Jävligt tomt. Det är jobbigt att aldrig få ha hudkontakt med någon. Jag är så hudhungrig just nu så det svider i hjärtat.

Skrev till Herr Nilsson här om kvällen att jag skulle vilja att han var hos mig. Då skulle jag tillfredställa honom ordentligt först och sen skulle jag vilja att han bara låg och smekte och små kliade mig. I nacken, på ryggen, på skinkorna, på låren. Han frågade om jag inte verkligen inte skulle vilja att han gjorde mera. Jag skrev att jag säkert skulle vilja det men att jag just då mest längtade efter att någon bara tog på mig.

Jag har ju aldrig fått uppleva det just i mitt liv. Tror inte att mina barns far tagit så mycket på mig(även om man räknar ihop alla år tillsammans som vi var ett par) som Herr Nilsson gjort under den här sommaren.

Ibland saknar jag Herr Nilsson så jag blir tokig. Men tyvärr så längtar jag bara efter det vi har i sängen. Jag älskar ju även hans sms. Dom är jag smått beroende av. Även om vi skriver på ett annat vis nu sen jag sa till att vi inte ska ses förrens tidigast till sommaren.Vi har inget mera gemensamt. Jag tror inte heller längre att han är kär i mig och det är skönt. Okej, jag tror att han mycket väl skulle vilja prova att vi blev ett par. Så lite kär är han nog men jag tror att även han insett att vi är för olika. Men vi båda behövde nog träffas. Det var nog nåt som fick lov att ske. Det var nog nån mening med det..kanske.